Material testades och dun av högsta kvalitet eftersöktes. Tyvärr blev inte de första exemplaren så varma som Åke tänkt sig. Då fick han en ovanligt bra idé: ”Om nu en jacka inte är varm nog, varför inte göra två jackor?” Sagt och gjort, när två varma jackor syddes ihop visade tester att varm luft stannade mellan jackorna och gjorde den varmare. Dessutom lades sömmarna i nivåer för att stoppa kalla vindar från att kyla ner kroppen.

Kapuschongen gjordes stor, fyllig och med dragsko så att bara ögonen blev synliga när den drogs ihop. Blixtlåset kompletterades med tryckknappar för ökad säkerhet, men även för att genom enbart ihopknäppning öka ventilationen. Extra handvärmande fickor syddes in bakom de vanliga och axlarna fylldes med extra stoppning så att det partiet behöll värme och form även när man bar ryggsäck eller hade tunga saker i fickorna. För att få plats med flera lager kläder under jackan gjordes den extra rymlig.

Innan jackan var redo att säljas skulle den givetvis testas. Första prövningen blev på hög höjd, då den värmde ett gäng svenskar på expedition till Himalaya 1973. Även egna tester i Norrland visade positiva resultat. 1974 var Expedition Dun redo för allmänheten.

Det är många som försökt kopiera den optimala vinterjackan. I början av 2000-talet gick plagierandet så långt att Högsta Domstolen och Svea Hovrätt slog fast att Expedition Dun är så pass originell i sin konstruktion att den förtjänar upphovsrättsligt skydd och bör klassificeras som konstverk.

Idag fortsätter vi vår stolta tradition att tillverka dunjackor för expeditioner och kalla vintrar. Snart 40 år efter att Expedition Dun såg sin första vinter i Örnsköldsvik är den fortfarande vår mest populära jacka. När isarna fryser och vinden biter, då sluter många in sig i värmen av en gammal trotjänare.